Pelargonium laxum
Pelargonium laxum är en vildart inom pelargonsläktet med köttiga, suckulenta stjälkar vars grenar är svullna vid noderna – en tydlig anpassning till torra växtplatser.
Bladen sitter på korta bladskaft och är avlånga, djupt fjäderflikiga och något köttiga till konsistensen, med släta, kilformade flikar som antingen är skarpt tandade eller ytterligare flikiga. Bladen kan vara glest hårbeklädda eller helt kala. Vid bladbasen sitter små, äggrunda och spetsiga stipler.
Blomställningarna bärs på långa, grenade och strävt hårbeklädda blomskaft, och varje blomställning bär rikligt med blommor i en tät, mångblommig flock.
Växtsättet är upprätt och förgrenat, och plantan når i naturen omkring 30 cm i höjd., odlad i kruka kan den bli betydligt högre.
Arten beskrevs vetenskapligt 1831 av den skotske botanisten George Don och härstammar från Kapprovinsen i Sydafrika, där den växer vilt i torra, subtropiska trakter. Pelargonium laxum tillhör den suckulenta grupp av vildpelargoner som ibland kallas "otidior" – kända för sina nedåtböjda kronblad och sina köttiga, vattenlagrande stjälkar. En fascinerande bekantskap för den som är nyfiken på pelargonernas mer ovanliga, suckulenta vildsläktingar.
Proveniens, Kapprovinsen, Sydafrika.