Beauté Poitevine tillhör gruppen zonalpelargoner och har korallfärgade, enkla, mycket stora blommor, upp till 6 cm i diameter. Ofta kan ljusare partier skönjas på delar av kronbladen och mörkare strimmor i orangelila kan ses på de övre kronbladen. Pistillen är mörkt orange och pollenet rostfärgat. Blommorna sitter i klasar om 20–30, och Beauté Poitevine är rikblommig.
Bladen är mellanstora till stora, mellangröna med svagt naggad kant och en svag brun zonering. De sitter på medellånga bladskaft i samma färg som bladen.
Sorten tillhör den så kallade "race Bruant" – en grupp kraftigväxande zonalpelargoner med grova, kraftiga grenar ("gros bois") och stora, täta blomklasar, som markerade ett viktigt steg i den franska pelargonförädlingens historia under 1800-talets andra hälft.
Växtsättet är mjukt, avrundat och upprättväxande.
Beauté Poitevine togs fram av den franske trädgårdsmästaren Georges Bruant (1842–1912) i Poitiers, och namnet Beauté Poitevine – "Poitou-skönheten" – är en hyllning till hans hemtrakt. Fram till mitten av 1800-talet hade England i det närmaste monopol på förädling av zonalpelargoner med subtila, delikata färgtoner, men från 1860-talet klev franska förädlare som Bruant, Lemoine och Boucharlat in i konkurrensen och bidrog med flera betydande sorter. Medan de engelska sorterna värderades för sin robusthet, blev de franska kända för sina särskilt vackra blommor – och Beauté Poitevine räknas som ett av de bästa exemplen på just detta.
Proveniens: Frankrike, andra hälften av 1800-talet.
Förädlare, Georges Bruant, Poitiers, Frankrike.