Pelargonium Fädernegården
Fädernegården tillhör gruppen zonalpelargoner och bjuder på en fylld blomma i en varm laxrosa ton med ett riktigt spännande färgspel. Ytterst på kronbladen syns ett svagt blårosa, ibland nästan vitt, som sedan övergår i rödrosa och orangerött mot mitten, innan färgen ljusnar igen mot en ren, vit bas. På senhösten blir kontrasterna extra tydliga, som om den rosa tonen dras samman mot blommans centrum. Undersidan av kronbladen är mjukt, ljust rosa, och pollnet lyser rostfärgat.
Bladverket går i ljust till mellangrönt, med en zon som skiftar mellan mellangrönt och brunrött.
Växtsättet är upprätt och plantan blir högvuxen.
Namnet bär med sig historien om en gård i Gästrikland. Dit kom pelargonen med Emma Dahlström, född 1857 i Edsken vid gränsen mot Dalarna, som förde med sig plantan när hon flyttade till Sandviken efter sitt giftermål. Emma och hennes man startade ett jordbruk kring 1906–07, och pelargonen fick sin plats på gården – där den sedan stannat, med ett kort avbrott. En period när svärdottern skötte hushållet visade sig många av gårdens växter försvinna, pelargonen inräknad, eftersom blommor helt enkelt inte var hennes intresse. Lyckligtvis fanns den kvar hos en moster i släkten, och det var Emmas sondotter som upptäckte den där, tog ett skott och förde traditionen vidare. Emma själv, som var känd i bygden för sina vackra krukväxter, gick bort 1940.
Många år senare, 1995, skickade Emmas barnbarn Thore en stickling till Uppsala botaniska trädgård tillsammans med några rader om vad pelargonen betytt för honom: att han haft den i snart trettio år, att han var mycket stolt över den, och att den varje säsong bjöd på lika generös blomning – tålig, frodig och med blommor som nästan påminner om små bollar.
Synonyma namn: U-28, "Farmor".
Proveniens, Gästrikland, början av 1900-talet.