Pelargonium Wantirna
Wantirna tillhör gruppen zonalpelargoner, undergrupp brokbladiga pelargoner, och blommar med enkla, relativt stora blommor i mörkt rött till blodrött. Blommorna sitter i klasar om 30–40, buret på medellånga till långa blomskaft, ljust gröna, på solsidan ofta mörkt färgade.
Det verkliga signumet är bladverket, ljust gröna, medelstora till stora blad med ett vackert, ljusare nätmönster längs bladnerverna,  en så kallad nervbandsmosaik. Wantirna är en av ganska få pelargonsorter med detta säregna utseende. Mönstret orsakas egentligen av ett svagt, för växten ofarligt virus, men resultatet är rent dekorativt, ett fint, marmorerat mönster som gör bladverket lika sevärt som blomningen. Bladstjälkarna är ljust gröna. En kuriositet är att om man sår frön från Wantirna får man plantor helt utan mosaikmönster – det ärvs alltså inte vidare på det sättet, utan finns bara kvar hos moderplantan och dess sticklingar.
Stjälkarna är ljust gröna, ofta mörkfärgade på solbelysta delar.
Växtsättet är kraftigt upprätt, och ett par toppningar under den tidiga uppbyggnadsfasen är gynnsamt för förgreningen.
Namnet kommer från Wantirna, en förort till Melbourne i Australien, och sorten togs fram 1974 av den australiska förädlaren Mrs I. Ives, därav kopplingen till orten där hon var verksam. Wantirna räknas som en klassisk kulturarvspelargon och har genom åren blivit en omtyckt sort bland samlare av dekorativa, brokbladiga pelargoner.
Förädlare, Ive (Mrs I. Ives), Australien, 1974