Pelargonium sidoides
En vildpelargon tillhörande sektionen Reniformia, med ursprung i Sydafrika, Lesotho och Eswatini. På svenska går den ibland under det föga fantasifulla namnet "mörk pelargon" — en beskrivning som ändå träffar rätt, för blommorna är småväxta men intensivt djuplila till nästan svarta, med fem smala kronblad där de två övre ofta växer ihop vid basen så att blomman får en säregen, något asymmetrisk form. Blommorna sitter samlade i toppen på långa, tunna stjälkar som fortsätter förlänga sig efterhand som nya knoppar bildas, medan de äldre blommorna vissnar längre ner — samma stjälk kan på så sätt hålla på att blomma under mycket lång tid.
Bladen sitter samlade i en basal rosett nära jordytan och är små, runda och gråa, med en filtluden, sammetslen yta. Växtsättet är lågt och tuvbildande, men utvecklas med tiden till att bli närmast hängande i takt med att blomstjälkarna blir allt längre. Med sitt ovanliga utseende väcker den alltid uppmärksamhet.
Skötsel: en riktig solälskare som trivs bäst i ett rejält soligt läge, gärna det soligaste som finns att tillgå. Vattnas måttligt och får gärna torka upp ordentligt mellan vattningarna, då arten är känslig för för mycket fukt kring roten. Föredrar väldränerad, relativt mager jord. Klarar inte frost och bör tas in eller skyddas när temperaturen närmar sig 5°C; övervintras ljust och svalt med sparsam vattning. Förökas enkelt med sticklingar.
Proveniens: Sydafrika, Lesotho, Eswatini.