Pelargonium Stilleryd
En upprätt, kraftigväxande zonalpelargon med stora, något flerdubbla blommor på 6 till 11 omvänt äggrunda kronblad, i en laxrosa ton med schatteringar i rosa, orangerött och rödrosa. Kronbladens yttre kant är mycket fint tandad och mot basen har de en liten vit zon där vitt strålar ut mellan de rödtecknade nerverna. Ståndarna har rostrött pollen, blomskaftet är rödfärgat och blomställningsskaftet medellångt till långt. Bladen är ljust till mellangröna med en medelstor inskärning mellan loberna och en tydlig, stor zonering i mellangrönt till brunrött. Bladkanten är naggad och bladbasen vidöppen till något öppen.
Historien bakom 'Stilleryd' bär spår av både förlust och omsorg. En kvinna vid namn Inger förlorade sin mor i spanska sjukan redan som treåring, och växte därefter upp med täta besök hos sina morföräldrar på gården Stilleryd utanför Karlshamn i Blekinge. I början av 1900talet lät gårdens trädgårdsmästare beställa in flera pelargoner, som sedan kom att pryda blomsterrummet, blombord och amplar på verandan, och under somrarna de stora urnorna framför huvudbyggnaden. När Inger på fyrtiotalet gifte sig och flyttade till ett eget hem tog hon med sig flera av växterna som en länk till barndomen och mormodern, bland annat en av dessa pelargoner. Den följde henne sedan resten av livet och bar för henne minnet av den trygghet hon fann hos sin mormor efter att ha förlorat sin mamma så tidigt. På sjuttiotalet förökades plantan vidare till en kusin, som i sin tur är den som i dag vårdar sorten och för historien om gården och pelargonen vidare. Själva gården Stilleryd finns inte längre kvar, den revs på sextiotalet för att ge plats åt Karlshamns hamn, men pelargonen lever kvar som ett påtagligt minne av platsen.
'Stilleryd' har av Svenska Pelargonsällskapet utsetts till Blekinges landskapspelargon, och kan påminna om sorten 'Huseby', som dock har en något mindre blomma i en ljusare laxrosa nyans.
Proveniens Blekinge, början av 1900talet.
Synonyma namn U007, "Stillerydpelargonen", 'Järvsö'.