Sjukdomar och skadegörare hos pelargon.
Pelargonbakterios – så känner du igen och undviker sjukdomen på pelargon
Pelargonbakterios är en av de mest fruktade sjukdomarna bland pelargonodlare. Vi på Orres Trädgård vill att dina plantor ska trivas hos dig lika bra som de gjorde hos oss, så här kommer en genomgång av vad du bör hålla utkik efter.
Vad är pelargonbakterios?
Pelargonbakterios orsakas av bakterien Xanthomonas hortorum pv. pelargonii. En planta kan bära på bakterien utan att visa några tecken alls – den kan ligga latent tills odlingsförhållandena blir mer gynnsamma för bakterien, till exempel vid överdriven kvävegödsling. När symptomen väl syns går det inte att bota plantan med säkerhet, varken kemiskt eller på annat sätt. Den bästa medicinen är alltså att förebygga: se till att dina plantor är friska från start och hålls borta från smittkällor.
Värt att veta är också att bakterien är seglivad utanför plantan – i torra blad kan den överleva i flera månader, och i jord ännu längre. Det är alltså inte bara den sjuka plantan man behöver tänka på, utan även krukjord, redskap och ytor den varit i kontakt med.
Så känner du igen sjukdomen
Vilka symptom som visar sig beror på var på plantan bakterien slår till:
Bladfläcksjuka – uppstår när bakterien infekterar bladet. Små, runda, brunaktiga fläckar (ca 0,5–5 mm) syns på bladet, och håller man upp bladet mot ljuset framträder en gulgrön, vattnig zon runt fläcken. Fläckarna kan växa ihop och till slut torka in hela bladet.
Stjälkröta – stjälkarna torkar in och mörknar i färgen, ofta som en följd av att bladinfektionen sprider sig vidare i plantan.
Vissnesjuka – vanligast om bakterien kommit in via rötterna eller redan fanns i moderplantan. Bakterien sprids då inuti kärlvävnaden, plantan slokar helt eller delvis, bladen gulnar och vissnar och kan få bruna partier med svartfärgade bladnerver.
Ofta märks inget annat än att plantan sakta men säkert tappar kraft.
Hur sprids den?
Den vanligaste smittvägen är infekterade moderplantor och sticklingar tagna från dem. Därutöver sprids bakterien via:
Vattenstänk och direkt kontakt mellan plantor
Händer och redskap som varit i kontakt med en smittad planta
Vita flygare, som kan föra bakterien vidare mellan plantor
Bakterien sprids däremot inte via frön.
Alla pelargonsorter kan smittas, men känsligheten skiljer sig åt. Zonalpelargoner är mest mottagliga, därefter hängpelargoner och regalpelargoner. Pelargoner i andra grupper är mindre känsliga men absolut inte immuna.
Vad kan du göra?
Det bästa skyddet är enkelt – men kräver lite disciplin:
Köp friskt material. Se till att du får plantor från en odlare som arbetar med sjukdomskontroll, och undvik att blanda in okontrollerat material i din samling.
Isolera nya plantor en tid innan de ställs ihop med resten av din samling, så du hinner upptäcka eventuella symptom.
Ta bort och bränn (eller på annat sätt gör dig av med) angripna plantor omedelbart om du misstänker smitta. Vänta inte – bakterierna sprids lätt vidare via vatten, redskap och vita flygare.
Håll rent. Tvätta händerna noga och rengör saxar och verktyg mellan olika plantor, särskilt efter kontakt med en planta du är osäker på.
Undvik vattenstänk och håll gärna plantorna lite svalare och luftigare – bakterien trivs bäst i värme och hög luftfuktighet.
Var återhållsam med kväve, då för mycket kväve i förhållande till kalium gynnar infektionen och gör att symptomen framträder snabbare.
Vattna gärna med Binab som ett förebyggande skydd – särskilt om du precis fått hem nya plantor eller sticklingar och är osäker på om de kan bära på en latent smitta. Var samtidigt måttlig med vattningen i stort under en period, eftersom fuktig jord gynnar sjukdomsangrepp.
Lätt att förväxla med annat
Innan du gör dig av med en planta är det värt att veta att flera andra problem kan se ut på liknande sätt. Rothalsröta, gråmögel och vissnesjuka orsakad av svamp kan alla ge liknande symptom med vissna blad och mörka stjälkpartier. En helt säker diagnos kräver egentligen laboratorieanalys, men om du är osäker är det klokt att ändå agera som om plantan kan vara smittad – bättre att vara på den säkra sidan.
